Vår

En bild av gamla husets väg ner emot hagen och sjön. Förstår ni varför vi föll för stället?

Asterlisten

Asterlisten kom till innan inflyttning, astrarna satte jag i augusti en halv månad innan vi officiellt tillträdde. Då var de redan höga, färdiga plantor. Området bredvid asterlisten har varit uppgrävt för avloppsanläggningen och är fortfarande kalt. Atrarna blev lite angripna av någon typ av bladmögel senare, men verkar ha klarat sig fint ändå. Hoppas möglet inte kommer tillbaka i år.

Just nu ser asterlisten ut så här. Tulpanerna satte jag lite senare i höstas. Precis när tulpanerna kom upp var det över tjugo grader varmt, och knopparna slog ut med en gång, på korta, korta stjälkar. Jag har sått gräs i området bredvid som börjar bli lite bättre.

Ogräset på gången? Det blev roundup, usch. Det har precis börjat dö, men en hel del verkar ha klarat första omgången. Jag ska gå över och rensa bort det som dör, och sen spruta en gång till. Sånt här vill jag helst slippa i fortsättningen!

Det som växer av sig självt

Den allra bästa överraskningen med en nygammal trädgård är allt som kommer upp av sig självt. Gräsmattan mellan äppelträden bekymrade mig en hel del i mars, när jag upptäckte att den i stort sett bara bestod av mossa. Men så här såg det ut några veckor senare… Hela gräsmattan blev ett hav av först scylla och vårlök, sedan vitsippor och just nu smörblommor och gullvivor. Innan våren blommat ut kommer ingen gräsklippare i närheten av den här ängen!

En fastighet med många möjligheter

Så stod det i annonsen. Med två hus, det ena från 1890 och båda med renoveringsbehov, var det inte bara möjligheterna vi såg när vi kom och tittade. Men läget… och tomten full av äppelträd… och vattnet ett stenkast bort… Ja, möjligheterna fanns där – också.
(Trädet i slänten finns inte kvar. Det försvann i en avloppsrenovering som jag ska skriva mer om en annan gång.)

Att resa med hus och trädgård

För lite mer än sex månader blev vi 'med hus': vi köpte ett alldeles för stort hus med stora renoveringsbehov och en förvildad trädgård.

Ett löfte som jag gav mig själv - och min man - när vi tog det här steget var att vi inte skulle ha bråttom. Att varje insats - varje ombyggnad skulle göras bara när vi var alldeles färdiga att ta just det steget.

Jag ser det som om vi har påbörjat en resa, steg för steg. Jag tänkte mig den här bloggen som en sorts resedagbok, som beskriver de platser vi varit på, vilka resvägar vi tagit och vart resan fört oss.